Tvångssyndrom (OCD)

Tvångssyndrom utgörs av tvångstankar och tvångshandlingar. Dessa kan yttra sig på många olika sätt. Tvångshandlingarna kallas även ritualer och har som funktion att neutralisera oönskade tvångstankar som tränger sig på. I sina vanligaste former innebär problematiken ett omfattande tvångsmässigt undvikande eller kontrollerande i syfte att eliminera den upplevda risken för att bli smittad av något eller åsamka skada mot sig själv eller andra. Tidigare betraktades dessa problem som mycket svårbehandlade och i början av 1960-talet fanns en uttalad pessimism inför patienter med dessa problem. En vändpunkt kom när Vic Meyer i England började testa behandlingsmetoder från arbetet med fobier. Han förespråkade att patienten gradvis skulle utsätta sig för "smitta" eller "slarv " och därefter frivilligt avstå från att ställa allt tillrätta genom tvättning eller kontroller, vilket innebar ett genombrott i behandlingen av tvångsproblem.

Metoden ovan kallas exponering med responsprevention. Exponering innebär som tidigare att man i små steg utsätter sig för det skrämmande. Responsprevention betyder att man inte neutraliserar ångesten genom tvättning, kontrollbeteenden eller ritualer. Behandlingen sker också här stegvis: Man börjar lätt, så att patienten får uppleva att hen klarar ångesten utan att neutralisera den, och ökar successivt svårighetsgraden.

Ytterligare läsning: Tvångssyndrom - 1177