Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)

Personer som utsätts för traumatiska upplevelser som våldtäkt, krig eller dödsfall i familjen kan drabbas av starka ångestreaktioner både i samband med händelserna och i efterhand. Händelsen/händelserna kan återupplevas i drömmar eller vakna tankar, samt väckas till liv av minsta påminnelse. Den ångestdrabbade försöker ofta undvika allt som väcker minnet: tankar, känslor, sysslor, situationer m m. Därmed kan också möjligheter till önskvärda upplevelser som kärlek, närhet och vänskap gå förlorade.

I behandling av PTSD har exponering en mycket central position. Dels imaginär exponering, dels exponering in vivo. Det förstnämnda innebär en vägledd exponering för plågsamma minnesbilder vid träffar med behandlaren, det sistnämnda att patienten uppmuntras att närma sig situationer i vardagslivet som hen vill möta men lärt sig undvika utifrån ångesten. Ytterligare en viktig komponent av behandlingen är att arbeta med de problematiska föreställningar om sig själv och världen som ofta blivit en följd av traumatiseringen.

Numera talar man även om komplext trauma/komplex PTSD. Denna variant är oftast resultatet av upprepade traumatiska händelser, till exempel utdragna krigsupplevelser eller systematiska övergrepp i barndomen. Även vid komplex PTSD är exponering en viktig behandlingsingrediens, men behöver ofta kompletteras med insatser mot emotionell instabilitet eller utbredd skam.

Ytterligare läsning: PTSD – 1177 samt PTSD - Psykologiguiden