Panikångest

Panikångest innebär attacker av intensiv ångest med kroppsliga symptom som skapar en rädsla för att dö, bli galen, på annat sätt helt förlora kontrollen eller i många fall en stark rädsla för själva obehaget som ångestattacken innebär. De kroppsliga symptomen inkluderar andnöd, hjärtklappning, bröstsmärtor, kvävningskänslor, yrsel, darrningar och skakningar, bortdomningskänslor, svettningar, värme- och köldvågor. Personer som får återkommande panikångestattacker sägs lida av paniksyndrom, vilket också ofta innebär att man då undviker vissa situationer eller platser som förknippas med ångesten.

Personer med panikattacker söker ofta till en början upp sjukhusens akutmottagningar eftersom de kroppsliga reaktionerna är så kraftfulla och tydliga. Under 1970-talet betraktades också paniksyndrom främst ur ett biologiskt perspektiv och behandlades då med psykofarmaka. Under 1980-talet utvecklades en kognitiv förståelsemodell av panikattacker: Den drabbade gör en katastroftolkning av sina kroppsreaktioner, tolkningen ökar intensiteten i de kroppsliga symptomen och det uppstår en ond spiral som leder till en panikattack. Parallellt med den förståelsen utvecklades flera metoder som lyckades frigöra individer från panikattacker. Den metod som har starkast stöd innehåller ett beteendetest som skapar insikten att de skrämmande kroppsreaktionerna inte är tecken på en annalkande katastrof samt en speciell andningsteknik som dämpar kroppsreaktionerna.

Ytterligare läsning: Paniksyndrom - 1177